Vad en operant inlärning kan skapa
Jag ber om ursäkt för inlägget under. Jag märkte nu när jag läste det att det är hundratals fel i det. Jag skulle kunna ändra det, men på något vis känns det som att om det är kvar är jag som alla andra. Knallfall trött sent på kvällen men försöker än dock in i det sista hinna med allt man har på dags ordningen.
Men nu ska jag hoppa över till något helt annat. Jag och Elvis gick en valpkurs som var inriktad på klicker/operant inlärning. Mycket roligt och verkligen något jag kan rekomendera för hundägare. Operant inlärning går ut på att hunden själv ska tänka och hitta på ett beteende. Är beteendet det vi ville ha får dom beröm och godis. Detta medför att hunden efter ett tag provar på alla möjliga och omöjliga saker för att få sitt godis. Och dom måste verkligen tänka så att det knakar. Mycket effektivt på många fronter alltså. Men det kan också leda till oanade situationer.
Härom kvällen så tränade jag och Elvis i köket. Vårat nya projekt är att han ska kunna öppna och stänga alla luckor och lådor i köket. Han öppnar dom genom att dra i en trasa som är fastknuten i handtaget och luckorna stänger han genom att putta till dom med tassen och lådorna stänger han genom att putta till dom med nosen. Detta tycker han är hysteriskt roligt (vilket medför att han i tid och otid försöker öppna dom). Men Boppis når ju inte riktigt up och är lite för försiktig för att kunna träna på det. Så jag har tagit vid där mamma slutade och traglar nu att hon ska kunna lägga tassen på nosen på komando (det ska tilläggas att mamma stod för hela inlärningen, jag försöker bara fästa ett komando). Detta höll vi alltså på med när mamma kom in en sväng. Jag demonstrerade våra kunskaper, som alltid. Men det tog stopp när jag skulle göra tassen-på-nosen med Boppan. Vilket medförde att jag hejjade på henne och petade lite på hennes näsa. Detta funkade inte så jag antog en mer passiv ställning och väntade ut henne (i sanna operant inlärnings anda). Men då inget tycktes hända kom det rätt som det var en enorm schäfer tass in i bilden och petade till Boppis över näsan. Boppis och jag vart lika förvånade båda två, men efter det så trillade hennes polett ner och hon lade tassen på näsan så mycket hon bara förmådde. Med en liten dramatisk suck och budskapet "Hur svårt kan det vara?" från Elvis håll skrattade jag och mamma så att vi grät.
Så åter igen. Det gäller att ta vara på pärlorna i vardagen!
Tills vidare, ha det bra.