Snö röjning med utmattad optimism och mys pys.
Igår natt så snöade det här. Inte lite, utan mycket. Och mångsysslare som man är så har jag i ett fantastiskt ögonblick av optimism satt upp mig på snöröjnings listan i mammas företag. Alltså, så länge det inte kommer någon snö så är allt frid och fröjd. Men när det väl kommer så får man vänta ut den. När det väl har snöat färdigt så får man bege sig ut, hur mycket eller lite klockan än må vara. Så igår efter att jag hade varit på hopp träning med helga så fick jag skynda mig hem, slänga ihop lite mat till mig och mamma. Sedan väntade vi på att snön skulle sluta. Vid halv tolv gav vi oss iväg. I vanliga fall somnar jag stående vid 11 om jag inte har hunnit lägga mig, så jag var trött! Och så bestämde jag mig för att ta handskottningen för att slippa frysa. Men det var väl ingen risk med tanke på att jag hade ca 6 kg kläder på mig för att förhindra detta. Vanligvis är jag inte frusen, men när man rör sig, står still och hoppar in och ur en varm bil så tar det inte så lång tid innan värmen har övergivit en. Men iaf, jag släpade runt på min mobila iglo och handskottade i hela Göteborg (kändes så..). Och efter 5 timmar fick mamma akut halsbränna, så vi fick bege oss hem. HA! Det var inte jag som gav upp först, minsann. Även om jag trillade ihop i en snarkande hög så fort jag stog stilla i mer än 3 minuter eller satte mig i bilen. och det ska även tilläggas att min mamma är gjord av hårt virke. En riktigt krut-gumma! Så jag är stolt som attans att jag inte var den som sa att vi fick bege oss hemåt. Och väl hemma så höll jag på att somna med alla kläderna på. För snö fallet hade övergått till duggregn, så jag tippar på att min klädsel vägde nästan dubbelt upp när jag kom hem. Och det var problematiskt som sjutton att åla mig ur allt.
Och eftersom vi kom hem så himmelens sent så kunde jag inte pallra mig till mitt andra jobb igen. Men som tur var är Carina en snäll chef, så det var okej att jag fick ledigt. Så jag vilade upp mig under dagen och har nu precis blivitt klar med djurkommunikation sessionerna för idag. Jag har några kvar som jag måste hinna i helgen. Jag har förresten haft mina första får! Mycket spännande och dom hade väldigt säregna budskap allihop. Men eftersom jag inte har kollat med deras ägare om jag får omnämna dom på hemsidan så kan jag tyvärr inte gå in i detalj. Men jag var tvungen att raporera!
Och Elvis och jag tog oss en lång promenad över åkrarna idag. Jag tror stenhårt på att bästa sättet att bli av med trötthet och träningsverk är att gå ut mysa med sin hund. Och min huskur funkade även denna gång. Men Boppis fick stanna hemma eftersom hon inte tycker om det där med snö riktigt.. Elvis däremot, han var i himmlen idag! Ojoj, vad han var tacksam för denna promenaden. Han brukar vara duktig på att tacka för sina långpromenader, men det här var nått extremt! Man får helt enkelt vara glad att man kan glädja dom små liven! Även om deras glädje betyder att man blir nerbrottad i snön och överröst med pussar. Det kanske låter som att han är vildare än vildast, så jag måste tillägga att jag hade kameran med ut och satt på huk och försökte fånga honom på bild då kan passade på att pussas. Och hans pussar är inte alltid i det lugna och ömma laget.
Och han kom nu för en stund sedan då jag satt och jobbade och var helt förtvivlad och berättade att det lät en massa konstigt på utsidan och han visste inte om han skulle vakta huset eller om han skulle ignorera ljudet. Så jag fick ta lite paus och guida honom upp i kökssoffan så att han kunde kika ut, och vad fick han se? Jo, mamma skottade utanför stallet och han tjöt och sa att han ville hjälpa till! Men nu vet jag hur han gör när han hjälper till att skotta. Han ställer sig i snödrivorna och gräver för allt vad han orkar, dock åt helt fel hål, så man får skotta om igen. Eller så ska han försöka ta tag i skaftet på skyffeln och hjälpa till att putta, vilket även det slutar i en smärra katastrof. Och när jag sa det till honom så tittade han ofärstående på mig och sa att det lät på mig som att det var något dåligt?! Det hela slutade med att han fick hjälpa mig att arbeta istället. Då får han ett papper och någon gammal penna. Båda två får jag samla ihop sedan efter att han har slitit/bitit dom i miljoner stycken. Men han blev i alla fall nöjd och glad!
Men nu ska jag unna mig lite ledighet och titta på Let's Dance! Det ska bli spännande och se vilka som är kvar och inte.
Tills vidare, ha det underbart och glöm inte att prata mycket med era djur, i regel älskar dom det!
Kram, Josefine