Nu har vi debuterat!
Nu är vi hemkommna. Och nu är det gjort. Ha ha, jag överlevde!
Inför första loppet var jag ganska nervös, fast på ett nytt sätt och när det var min tur mådde jag illa. Men sen fadderullan hade jag ingen tid med att må dåligt. Jag var ju tvungen att peka åt rätt håll, med rätt arm, säga rätt komando, springa, hålla ordning på fötterna, peppa Pila och ANDAS samtidigt! Jag började verkligen ifråga sätta mitt val av sport... Och Pila, den lilla pärlan, hon försökte också göra allt samtidigt. Hon sprang, hoppade, tänkte så det knakade, försökte läsa vingmuttern (mig) och välja rätt hinder och rätt väg. Hon löste det hela genom att så fort det var vänster handlig så sprang hon fot med mig, jätte fint, men det blev lite svårt det där med att hoppa hindren. Men hon försökte verkligen lista ut allt och vi tog det så lugnt och metodiskt vi bara kunde. Men höger handligen var kanon, oj oj, vilken känsla!
Sedan fick jag reda på att det var ett lopp till, att dom skulle bygga om banan lite och sedan skulle vi få starta igen, allihop. Men dom byggde inte om något utan ändrade bara siffrorna. Hoppsan, tänkte jag när jag såg mig själv springa den gamla banan. Men så blidde det inte, jag kom ihåg banorna i båda loppen galant. Hejja mig!
Och detta loppet hade jag ingen riktig koll på när det var jag. Så jag klampade ut på apellplanen vid sidan av banan och skulle trissa upp Pila lite (det behövs inte mycket) men då visade det sig att det var min tur. Herrejösses!
Men jag fick till det, jag gick och satte Pila en bit ifrån första hindret och tog av koppel och halsband (mycket viktigt) och placerade mig på ett, vad jag hoppades iaf, lämpligt ställe. Sedan tog jag ett djupt andetag och tänkte att det iaf inte kan bli mer veligt än i förra loppen och så gav jag start komando och det flöt på som vatten i en å! Haha, fina, fina Pila! Vi fixade både höger och vänster handlingen galant och jag lyckades vifta med rätt arm nästan hela tiden. Och när vi kom fram till första tunneln så kom jag inte ihåg va den hette så jag döpte om den till "slal-hop-blå-grejjen-a, vad den nu heter" lite sådär kvickt och mycket genomtänkt.. Men Pila tog den, klockrent! Så vi kutade vidare och det blev lite krångligt på ett hinder, men då sket vi helt enkelt i det och sprang vidare, vilket var en överlägset bättre teknik då Pila slapp bli förstörd för att det blev fel. Och vid däcket tog jag en snabb överläggning och bestämde mig för att inte köra något bakombyte, för jag ville häldre att Pila skulle lyckas. Så jag lade i min räser växel och drog runt däcket och Pila blev aldeles försktäckt och undrade säkerligen vad sjutton som hände med mig, så hon stannade upp och vi krockade.. Det var ingen drastisk krock för jag hade redan påbörjat min tvärbroms, men vi hamnade väldigt snett mit den andra tunneln, men hon tog den med! Och efter den var det ett hinder som stod lite på sniskan, och hon rev med vi var lika glada ändå och hon fick massa beröm för att hon faktiskt vågade ta ut svängen utan att jag var med henne och hon hoppade fastän hon låg lite fel. Min underbara Pila! Och så sprang vi förbi slalomet (det gjorde vi i båda klasserna, för Pila har inte riktigt fått kläm på det och jag ville inte göra något som jag visste att hon inte kunde. Idag handlade det hela om att ha KUL och att stärka både mig och Pila. Mission acomplised!). Men när vi skulle in i den första tunneln igen så blev det ett litet missförstånd så vi sket helt enkelt i den och sprang upploppet mot mål. Där stod tre hinder som hon tog galant! Dom två första vågade hon hoppa fastän jag var lite bakom, men tredje då väntade hon in mig och hoppade det sista snett och i snigelfart, och klarade det! HaHa!
Så summa sumarum, underbar dag! Underbar hund! Och jag behöver nog inte ha "Great dog, shame about the handler" som ordspråk på tävlingar, för jag kommer nog få kläm på det här ska ni se! Så om en månad är det tävlings debut (har jag tänkt mig) i Bollebyggd. Spännande, spännande! Och om ni inte har insett det, mina funderingar tidigare under dagen ang mitt val av sport dom är putts väck... Jag är frälst!
Det var även riktigt mysigt för jag kom in i gruppen på Brukshundsklubben. Det trodde jag aldrig! Men det var jätte många som pratade med mig och peppade mig, helt underbart. Och när jag hade sprungit första loppet så frågade en kvinna som inte såg mig hur det hade gått, varpå jag svarade som det var. Pila var så fantastiskt duktig och jag gjorde så många fel jag bara kunde. Hennes svar var "Välkommen i klubben!" Visare sa hon även att jag måste komma på träningstävlingarna till hösten också. Men om allt går enligt planerna så har jag vid den tiden flyttat till Karlsad för att plugga (jag kommer fortsätta med djurkommunikationen och ta så många jag bara hinner!).
Och lopp två såg denna kvinnan och hon berömde mig jätte mycket och tyckte att det hade sätt jätte bra ut! Jag är stolt! När dom där som verkligen kan sproten och har hållt på hur länge som helst berömmer än, då kan man inte bli annat än stolt!
Jag kommer säkerligen babbla mer om detta i flera dagar framöver, men nu ska jag sova. Och ärligt talat så är det en hel del som är helt blankt, så vi får se om minnet återvänder eller om jag får leva utan dom bitarna.
Hur som helst.. TACK Eva-Britt för denna underbara hunden, jag ska förvalta henne väl och jag lovar att hon kommer vara villkorslöst älskad för resten av sitt liv! Hon är helt enkelt underbar...
Här är en bild på mina fantastiska skor! Dom tar mig flygande fram över agility banorna (nästan..) och på promenader på å bottnar!
(Ja, jag vet att jag har olika strumpor.. Men vet sjutton har tid att para ihop dom?)