Några tankar på vägen..!

Idag är jag trött. Riktigt trött. Jag skyller allt på det otroligt gråa väder som har varit idag. Det har varit grått,grått,grått och dimma... Tråkigt och tröttsamt. Men det finns en i huset som inte påverkas märkbart av det gråa vädret. Ja, ni gissade rätt. En viss schäfer vi namn Elvis härjar ikring här hemma som om han hade ätit raketbränsle till frukost. Men jag tänker inte klaga på nått. Jag tänker belysa hans glädje!

Det han har är något att ta efter. Han är lika glad varje dag. Han har energi som ingen annan. Och visst bidrar det med att han är en schäfer i unga år. Men jag är helt säker på att hans glädje och ovikande positiva tankeverksamhet. Han borde skriva böcker! Eller så borde vi människor stanna upp och iakta våra djur. I många fall är dom sanslösa energikällor och bidrar till vårat skratt. Om vi bara tillåter det. Vi borde även lära av dom, hitta den där glöden dom naturligt besitter. Den som vi också naturligt besitter men som vi ända sedan väldigt unga år omedveten eller medvetet motarbetat den. Nu tänker ni säkert att man inte medvetet motarbetar en livsglöd. Men jag vill vidhålla att så är fallet. För att det är så skamligt att vara för mycket av något nu för tiden. Är man för ledsen så är det inte okej att vara det, är man för glad så får man komentarer i stil med "Och vad är du så glad för nu då?". Och då blir det nog att man motarbetar den livsglöd vi föds med. Jag räknar även med våra drömmar i denna livsglöd. Och då räcker det igentligen med en enda fråga. Hur många jobbar/lever sin dröm?

Ha det bra allihop och försök hitta tillbaka till eran livsglöd, för den är ni/vi verkligen värda!

Kram, Josefine