Glädje fnatt utövat på en kvadratmeter

Nu har vi börjat på riktigt med klicker och shejping träningen här hemma. Och herre jösses vad Kira tycker att det är roligt. Hon är som ett fyverkeri, hon bjuder på beteenden och varianter jag aldrig någonsin hade kunnat klura ut för egen maskin. Och det är helt enkelt så hiskeligt roligt. Och hon är smidig som en orm och som jag tidigare sagt, snabb som en vässla. Så hennes rulla runt går snabbt som jag vet inte vad. Och det är lite spännande, för jag glömde fråga precis vad det var hon kunde. Så nu undrar jag om hon är så sjukt smart och kvick i huvudet att hon lär sig rulla runt, buga, banka höger och vänster tass i golvet, krypa framåt och bakåt, backa och stå med framtassarna på ett fat (dock utan stimuli kontroll), på en halvtimmes träningspass eller om hon kunde detta redan innan. Jag hoppas ju givetvis på den första varianten.

Men idag när vi tränade för andra gången, så blev hon så glad. Det har lossnat och det haglade beteenden och där med haglade det även godis över henne, så hon fick fnatt. Ett riktigt schäfer-fnatt. Och utomhus ter sig ett schäfer-fnatt ungefär som så att schäfer far iväg, slickad längsmed backen i en hiskelig fart och gör några halsbrytande fintar och vändningar innan den lugnar sig och kommer ner på jorden igen. Men idag fans det inte riktigt plats, då vi satt i köket. Så hon fick detta fnatt-utbrottet på en kvm stor yta. Det var lite spännande och väldigt underhållande. Ganska fort förstod jag att hon hade kroppskontroll nog att låta bli att skada sig, så hon fick hålla på en liten stund innan jag grep in och lugnade henne. Hon är för rolig, och är ungefär det enda glädjemomentet som råder på denna gården just nu.

Ingen fölis, ingen sömn, dräktigt sto med kasst bakben inrullat och fastnat i staketet och därmed demolerat en hel hage, sådant där regn med blåst som gör att det liksom regnar underifrån, och tre generationer starka kvinnor som under sömnbrist försöker samsas på ett bra sätt. Behöver jag säga mer? Jag är så otroligt trött och i och med det fruktansvärt förvirrad, så igår glömde jag av vad Kira hette, jag kom på mig själv med att kalla henne för Krita. Det kändes inte rätt, så jag frågade mamma och mamma erkände då att hon hade kallat henne för "hunden" hela dagen. Hm, vilket välkommnande.. Men hon har överseende och börjar lite smått komma tillrätta med att hennes kommunikation når fram och inte tappas bort på vägen. Spännande och ovant kallar hon det.

Och senare bär det av till brukshundsklubben, vi ska träna skott och hennes osäkerhet gentemot andra hundar (som leder till en hel del ljud) ska tränas bort. och mitt hemliga vapen är kassler! Hon fick träna lite med pytte-pytte bitar när vi käkade kassler till middag och jag trodde att hon skulle tjola-vippa för hon blev så till sig att hon nästan tappade fattningen och sedan var den mest väldresserade hunden som någonsin gott på denna jord. Kontakt och följsamhet satt som en smäck. Så det är ju inte bäddat för annat än succé på brukshundsklubben eftersom jag där kommer ha en hel påse kassler. Jag ger en rapport ikväll om hur det gick!