Impulsiv? Jag? Hmm, joo. Lite granna kanske..
Idag ska jag och Pila debutera i agility, visserligen bara på en sk "träningstävling" men endå. Jag har haft henne i 11 dagar och vi har tränat agility ganska många små pass och nu har vi fått så pass kläm på det hela att en träningstävling är helt på sin plats. Hoppas jag.
Det enda vi har kvar som är ganska tjorvigt är kontaktfälten på balans hindren och slalomet. Balans hindren är inte med idag eftersom det bara är en hopp klass. Men slalomet är med, fast jag får skita i det om jag skulle vilja. Hmm. Men om allt går bra dom första hindren och hon verkligen är med mig så kanske vi ger oss på det, men om vi är helt lost båda två och irrar omkring värre än vanligt, så struntar jag deffinitivt i det.
Men det ska tilläggas att Pila har gått en grundkurs i agility, så det här är inte jätte nytt.
Den här briljanta idén fick jag sent igår kväll, så jag är inte riktigt med mentalt på vad sjutton det är jag håller på med. Och det är en bra sak, i alla fall för mig, för då kommer jag se det som att vi springer en egen bana helt för oss själva hemma på träningsplan. Men sedan får vi helt enkelt se hur det blir i slutändan!

Önska mig lycka till och håll tummarna ikväll!

Nu har jag uppdaterat "Responserna" och lagt in två hela sessioner med feedback. Kolla gärna! Då dessa hästar har mycket att säga, men båda på sitt egna lilla vis..

Jag hade en session häromdagen som jag fick tillstånd av ägaren att lägga in på hemsidan. Och eftersom det redan finns så fruktanvärt mycket att läsa under responser tänkte jag lägga in den här i bloggen.
Det man ska tänka på är att även om detta är en typisk session så varierar det ofantligt från djur till djur. Vissa svarar/berättar kort, andra jätte detaljerat och vissa flyter omkring och ger inga raka svar. Så bara för att denna hästen svarar så som den gör, betyder inte det att ditt djur gör det. Men längden på sessionen och hur den är "uppbyggd" är lika dan som dom flesta andra. Som alldra minst har jag fått fem A4 och som mest 10-12 A4, så det brukar vara mycket information som kommer fram.

Balle

-         Distanskommunikation session

-         2009-06-01

”Det Fria Pratet”

Jag har mycket att säga, men jag vet inte alltid hur jag ska säga det. Men jag ska försöka förklara och prata på ett sådant sätt att ni förstår vad jag vill ha fram. Och jag ska försöka hålla mig till ett spår då jag vet hur jobbigt det är när man kommunicerar med någon som absolut inte håller linjen.

Och med det sagt kan jag börja prata om annat, sådant som kan vara skönt att prata om.

Jag börjar med maten. Jag gillar inte min mat, jag är ganska glupsk och äter den oftast ändå men jag tycker inte om den.

Jag vill ha mjukt och smakrikt. (Så som jag uppfattar det pratar han nu om sitt strå foder och det mjuka och smakrika smakar och känns i munnen så som jag kan tänka mig att ensilage smakar och känns.)

Men jag är glad att jag får mat. Det får man inte glömma av, för alla får inte det alltid. Och dom är det synd om. Mig är det inte synd om! Men jag vill ändå säga vad jag tycker om maten, för jag antar att när man gör sådant här så ska man säga det som ni alltid går och undrar över eller funderar över.

Sådant där som man hade kunnat säga till er när ni gick där och funderade, men ni hör inte. Så jag säger det nu och hoppas att det blir bra det med.  

En sak till jag kan ta upp när jag ändå pratar är att jag är ödmjuk och vill bli bemött efter det. Jag vill inte bli trampad på, utan sedd för den jag är. Jag är inte den lättaste, men jag gör vad som helst för den som är mig trogen och behandlar mig så som jag är värd.

Och om jag verkar tjurig någon gång så är jag oftast inte det, utan jag är mer ledsen och nedstämd. Det är inget farligt och beror oftast inte på något speciellt utan jag har sådana dagar ibland. Helt enkelt.

Och dessa dagar vill jag bli förstådd. Inte pressad eller tvingad att prestera. Utan då behöver jag dig som en vän, inget annat.

Frågor:

1. Hur trivs du hos mig?

Jag trivs bra, men än så länge har vi inte riktigt hittat fram. Du gör som du alltid gjort och jag gör som jag har gjort hos min senaste ägare. Och då blir det helt enkelt lite problem då och då. Men jag känner att du är villig att hitta en lösning på allt och att du är villig att kommunicera och se det hur jag vill ha det och inte tvinga in mig i en mall. Och med dom förutsättningarna ser jag inte att det skulle kunna bli något dåligt alls av våran vänskap och vårat samarbete.

Alltså, jag trivs nu men jag ser fram emot när det är du och jag mot världen och vi har hittat vägen till varandra.

Så fortsätt kämpa, så lovar jag göra det samma. Du kommer märka när det lossnar, det är som himlen!

2. Vad gillar du att äta?

Jag gillar godis, allt sådant där som man får när man är duktig och som inte hör till det man får varje dag.

Men jag tycker även om mjukt och smakrikt foder. Både mat man får i krubban och den andra maten.

Men om man tänker på saker man äter under dagen för överlevnad så finns det ingenting som slår gräs och det ni kallar ogräs.

Blandat gräs är bäst, där det är olika sorters gräs och maskrosor! Det är det allra bästa och allra godaste. Tycker jag i alla fall, men jag känner många som tycker det är godast med maten man får inomhus i stallet och inte naturlig mat. Dom tycker jag är lite konstiga..

3. Vad gillar du mest att göra?

Jag tycker om att springa fort! Jag fullkomligt älskar det. När jag känner att varje muskel arbetar för att ta mig framåt och jag verkligen får arbeta. Det tycker jag är bäst. Och sedan är det såhär att vi hästar måste få träna på att fly ibland. Man kan göra det i en hage, men om hagen inte är stor nog så vill man göra det med sin ryttare och det är viktigt att få göra det regelbundet för att veta att allt funkar som det ska. Och det är överlägset det jag tycker mest om.

Men, jag tycker även väldigt mycket om att jobba med dig. Att känna att du verkligen vill förstå och du vill kommunicera. Det är en häftig känsla och jag njuter även av det. Och på sätt och vis är det ju en överlevnads grej det med, att kunna samarbeta och kommunicera. Så det är väldigt lika mellan det och springa så fort jag kan. Det är precis lika bra när jag verkligen tänker efter.

4. Gillar du att bli borstad?

Ja, fast bara om jag får bestämma ställena.  Och jag försöker verkligen visa hur jag vill ha det, men det känns inte som att du förstår vad jag gör. Men när du borstar mig och jag inte tycker att du är färdig på ett ställa så flyttar jag mig så att borsten är där den ska vara.

Så om du flyttar bak borsten utan att vara färdig där fram då går jag bak så att du och borsten hamnar där fram igen. Precis tvärt om gör jag om jag tycker at du är färdig där fram och ska borsta bak, då går jag fram så att borsten och du hamnar där bak.

Och borstar du för hårt går jag ifrån dig i sidled och om du borstar för löst så går jag emot dit för att du ska trycka hårdare.

Så det kanske känns som att jag är bråkig eller inte tycker om att bli borstad ibland, för att jag inte står still. Men så är det inte, jag älskar det om jag bara får styra. Så skäll aldrig på mig i sådana lägen utan försök förstå. För vi hästar lär alltid och försöker alltid visa. Vi gör ingenting för att vara elaka utan vi lär er. Så låt er läras!

5. Gillar du att bli kliad i pannan?

Ja. Fast jag tycker mycket bättre om att bli smekt i pannan, för det där med att klia det är bara skönt ibland.

Och sedan är det med detta som med allt annat, vissa dagar är det inte alls skönt och vissa är det, det. Och jag visar alltid om jag tycker om saker eller inte. Och så vill jag inte bli kliad för högt upp, då är det mysigare att bli smekt precis mellan ögonen och på nosryggen.

6. Varför är du så rädd om dina öron?

(Jag får känslan av att någon drar i hans öron. Hårt. Och känslan han förmedlar är som att han får en utskällning. Det verkar precis som att någon har bestraffat honom med den metoden. Men han lägger till att det är okontrollerat, inget elakt egentligen utan bara någon som inte kan kontrollera sin ilska och ger utlopp för den på det sättet. Människan ber alltid om ursäkt efter. Men eftersom han aldrig kunde veta när det kom eller varför så aktar han dom, då det känns obehagligt när dom vidrörs och minnena kommer upp direkt.)

7. Är det okej att andra människor rider dig direkt?

Om dom gör så som min människa gör, annars är det inte lika okej. För om någon helt ny ska försöka arbeta mig så gör dom så mycket annorlunda och jag tycker inte att kommunikationen funkar så som det ska utan det blir bara en massa missförstånd och inget direkt arbete.

Men om någon annan måste rida mig så kan man kanske bara skritta på lång tygel, eller rida på ett sätt där det inte jobbas utan jag bara får motionera lite grann?

8. Vad tycker du om mig?

Jag tycker om dig, så som jag sa när du frågade om hur vida jag trivs hos dig eller inte.

Du är öppen och vill hitta fram till mig. Du lyssnar så gott du kan och du blir aldrig dum mot mig utan visar bara tydligare. Och allt detta gör att jag tycker om dig. Och sedan när vi verkligen har hittat ihop så kommer jag älska dig utan hejd och slut.

9. Vad kan jag göra bättre?

Fortsätta jobba med förståelse och ge mig gärna lite mer tid. Ibland blir du så ivrig och vill så mycket att det blir lite knut på kommunikationen och då förstår jag inte. Och det gillar jag inte.

Så ta det lite lugnare, ge mig tid för det behöver jag och vänta på resultat istället för att tvinga fram dom.

Och sedan kan du kanske ge mig lite mer tid? Sådan där tid som du egentligen inte tjänar på utan som du ger mig bara för att jag är jag och för att du tycker om mig?

Som att gå en liten promenad med mig där jag kan få beta av gräset eller bara sitta i min hage eller box och prata med mig. För jag förstår mer än vad du tror. Och mer sådan tid. För just nu känns det lite som att du gör det nödvändiga och sedan jobbar du mig och sedan är tiden slut. Och jag tycker om att jobba med dig och göra dig nöjd, men för att jag ska orka att ge dig allt jag har måste jag känna att du ger av dig själv. Och det kan du göra genom att ge mig tid och umgänge där vi inte behöver prestera eller uppnå något direkt. Utan bara vara med mig.

10. Vad gillar du den nya ridstilen?

Jag tycker om den men jag tycker att det är lite knepigt. Dom stunderna där jag får alla bitar på plats är underbara men allt som oftast känns det som att jag bara gissar mig fram. Jag skulle vilja bli visad lite tydligare, för det är inte helt lätt att lära om. Men jag försöker verkligen och jag tycker att det är kul. Men som sagt, det är lite svårt.

11. Gillar du den förra ridstilen mer?

(Han tvekar innan han ger svar)

Nej, egentligen inte. Utan jag tycker om dom båda lika mycket fast jag har inte riktigt fått kläm på den nya. Men vad vi än jobbar med så tycker om att jobba med dig. Så det hänger egentligen mer på det.

Vad du än vill göra så ska jag försöka förstå och få till det rätt, men jag kan inte lova att jag kan bli bäst i allt. Men jag lovar att försöka för din skull!

Men ibland vill jag gärna återgå till den gamla för att få lite ledigt i huvudet. Jobba så som jag gjort under en lång period och inte behöva lära mig något nytt eller så.

12. Varför vill du inte komma när jag ”kallar in” dig vid lös longering i den stora paddocken?

Här är en typisk grej som jag inte riktigt förstår. Vi håller på med en massa övningar och grejer som är nya för mig och precis när jag har fått kläm på något ska jag göra precis tvärt om. Ibland ska jag bort och ibland ska jag stanna eller komma närmre och ibland ska jag flytta mig och ibland ska jag stå jätte stilla och bli pillad på.

Jag förstår aldrig riktigt när det ska vara det ena eller det andra. Och det gör mig lite frustrerad och ledsen för att jag inte förstår och då stänger jag av. Då slutar jag lyssna tills jag får ett kommando som jag verkligen, verkligen vet vad jag ska göra med.

13. Vad gillar du att göra mest när det gäller ridning?

Dels att springa fort!

Men sedan tycker jag även väldigt mycket om att göra saker när ingen utav oss kan, där vi är nya med det båda två och båda ska lära sig. För då kan jag ta tid på mig utan att bli besvärad. Och om det blir lite fel så kan du ta på dig det för att du faktiskt inte kan. Det tycker jag om. Och sedan vad det är vi försöker lära oss ihop det spelar mindre roll!

14. Hur många vilodagar i veckan vill du ha?

Jag skulle vilja ha två. Fast när jag är ledig vill jag ändå göra något. Som dom där promenaderna eller pratstunderna som jag pratade om förut.

Och sedan när vi pratar om sådant här. Jag skulle vilja ha lite mer varierat. Jag har redan väldigt varierat jobb, men det är på något vis krav vad vi än gör. Och jag skulle vilja göra mer aktiviteter med dig där det inte är sådana höga krav.

15. Vad är du rädd för?

Jag är rädd för saker som går emot naturen. Där jag vet hur det borde vara på ett vis och så är det inte så. Det gör mig rädd.

Sedan är jag ganska natur bunden och jag blir rädd när der händer saker där jag känner att jag inte kan skydda alla. För jag vill gärna känna att om något händer då kan jag skydda alla i min omgivning och ta hand om dom som inte längre lyssnar på naturen så som den ska vara och inte kan överleva om något händer. Jag vill speciellt känna att jag kan skydda min människa fullt ut och om jag känner att jag inte kan det så blir jag rädd för väldigt mycket, sådant som kanske kan ses som fjantigt eller totalt ofarligt, men som jag ser upp med för det kan kanske vara något farligt i alla fall.

16. Har du ont någonstans?

Jag har problem med att min muskler i ryggen blir stela, men det gör inte sådär jätte ont utan det jobbigaste med det är att det hindrar mig när jag ska arbeta eller bara leva.

Men några muskler som gör riktigt ont när dom är spända är mina nackmuskler. Jag vet inte varför dom blir så spända men det blir dom och dom gör ont. Och jag får även problem med min balans när jag inte kan röra nacken som jag ska. Och det hatar jag.

Så om jag kan få be om lite massage på dessa ställen så skulle jag bli jätte glad.

Och jag får inte glömma, jag känner mig låst i ryggraden från mitt på ryggen bak en bit upp mot korset. Och det gör ont, speciellt om jag har jobbat för att det liksom lägger sig mer tillrätta i det låsta då. Och så blir jag lätt trött i musklerna runt om, för att jag måste använda dom för avlasta.

17. Vad har du gjort innan där du kom ifrån?

Jag förstår inte riktigt frågan, men jag ska försöka svara.

(Jag ser hinder, jag uppfattar inte om han har ryttare eller inte. Men det som känns i hela honom då han ser dessa hinden är att han faktiskt inte kan och är ledsen för att ingen lyssnar utan bara ser honom för den han kan bli. Men han är säker på att han aldrig kan bli den dom vill att han ska bli. Utan han är gjord för något annat. Och jag känner en rädsla i honom när han närmar sig detta höga hinder. Jag vet inte hur högt det är, det kan likväl vara jätte lågt men han ser dom det som hur högt som helst. Han gillar inte det han visar.)

Det som har varit säkert i allt jag har gjort har varit att jag aldrig har känt att jag har räckt till. Jag har inte varit bra nog. Fast jag kanske kunde bli om jag fick mer tid och stöd, men nu fick jag inte det så det är väl som det är.

18. Vad har du svårt för när det gäller ridning och vad är lättare?

Jag har ganska lätt för ganska mycket när jag väl förstår, men jag vill inte bli bäst och kommer aldrig kunna bli det heller.

Om jag får rätt stöd och en hel del coachning kan jag hoppa ganska bra, men jag har inte särskilt lätt för det.

Och sedan tycker jag att det är knepigt med ridning där det är en massa olika saker, när man ska böja hit och dit och sedan snabbt och sakta. Det har jag ganska lätt för kroppsligen, men huvudet hänger liksom inte med.

Det jag har lättast för är att springa fort. Det är jag dessutom bra på! Att springa rakt fram och snabbt, det har jag jätte lätt för. Och huvudet hänger alltid med.

18. Varför funkar inte alltid vänster galoppen så bra?

Det har mycket med ryggen och nacken att göra. När jag inte har några problem där så är det lättare att böja, bära upp mig och balansera. Men så som dom är så blir det svårt.

Och sedan har det även en liten del att göra med mig och mitt huvud, att jag inte alltid hänger med. Men det har mest med kroppen att göra!

Djurkommunikatör

Josefine Andersson

josefineandersson@passagen.se

www.lyssna-nar-djuren-talar.webnode.com

Jag ursäktar alla eventuella stavfel.

Igår var jag och Pila på långpromenad i ån. Bokstavligen.
Det såg så mysigt ut när hon plaskade runt och levded rövare, jag blev rent ut sagt lite avundsjuk. Tanken slog mig att jag kunde ta av mig min skor och strumpor och plumsa runt med henne, men jag vet precis hur ont det gör att gå på den steniga botten (jag har provat förr).
Men då dyker det upp en snilleblixt, en sådan där som i teckande filmer gestaltas av en tänd glödlampa över huvudet. Jag kan ju faktiskt gå i med skorna på! Men där dök det mogna, tråkiga och återhållsamma jaget upp och sade till mig att någon gräns får det vara på mig och mina hiskeliga påhitt. Givetvis hade den rösten rätt, men jag trottsade den endå..
Och det var precis lika mysigt som jag trodde och när jag dansade omkring där i ån med en kamera i den ena handen och ett koppel i den andra så får jag syn på Pila. Hon tittade på mig lite konstigt.. Och hon sa till mig att jag var knäpp. Men jag hävdar fortfarande att jag är nytänkande och livsbejakande. Men precis lika ståndfast som jag är, är Pila också. Både på gott och ont!

Mera då? Jo, har något ett bra recept för att utplåna dessa sorgemoln som kommer insvävandes i min svär på kvällarna? Jag kan inte siva, jag är bara ledsen och det gör sådär ont som bara sorg kan göra. Men det finns väl en tid för allt? Är det inte så man säger? Det finns en tid för glädje, sorg, kärlek och hat.
Det hade varit okej om det inte var så mycket utav det samtidigt hela tiden, så hädanefter kör jag på EN sak i taget. För enkelhetens skull..

Jag hade planer på att visa bilder dels på mitt upptåg, dels på Pila och dels på Biggen och Melker på deras nya bete. Men det vill inte funka, så nu får hålla till godo med bara text.

Jag har skaffat hund. Igen.. Men tredje gången gillt kanske gäller även här? 
Jag har henne än så länge på prov, men jag kommer inte kunna släppa ifrån mig henne. Hon är 4 år ung och går under namnet Pila. Men det som är mest förvånande är att det är en Border Collie. Först var jag lite tveksam, men när jag hittade denna pärlan läste jag på en hel del, insåg att jag inte skulle kunna äga en BC då dom kräver att man vallar med dom. Men så skällde mamma på mig och sa åt mig att åtminstone ringa. Och det gjorde jag, och det visade sig att Pila inte hade det minsta vall i sig alls. Hallelulja! Och det ska tilläggas, hon har bott hos en underbar matte som verkligen har tagit hand om henne, och som vet vad hon pratar om. Och hon har även tävlat Pila i lydnad. Högt, men bra poäng. 
Så det är verkligen helt underbart!
(Anledningen till att jag lämnar lite och knapp information är att jag tänker använda henne flitigt i djurkommunikation kursen i sommmar och planen är då att inte skriva för mkt om henne i bloggen. Hur nu det ska gå..?)

Annars då? Jo jag och mor min börjar hitta tillbaka till vardagslunket. Vi är ligger fortfarande på minus när det gäller sov-kontot. Men det börjar jämna ut sig. Och allt annat är ganska vanligt, vi kämpar på som djur med veden och när den är sånär "färdig" ska jag ge mig på att måla i stallet. Det är inte gjort på två år, så det ser väldigt slitet ut. 

Och Killarba åkte på bete igår. Så nu bor Biggen och Melker hos Melkers ägare/uppfödare och dom går i en fantastisk fin hage. Den är böljade med kullar och det finns träd och sten och kvistar och tuvor. Och massa gräs. Så dom kommer bli musklade som Magnus Samuelsson och smidiga som kobror, precis så som det ska vara om dom går i en hage dom förtjänar.

En sak! Jag tar inte emot några mer intresse anmälningar till provkursen då den är full! 
Och ni som anmält intresse, jag kommer kontakta er inom kort för nu är kursdatumet (snarare kursdatumen) spikat.

Fölis är numera namnbestämd. I pappren kommer han heta Alinero och till vardags heter han Nero.
Och Nero bor numera i Västervik, Kalmar. Han har flyttat tvärs över hela Sverige till sin nya mamma. Och vilken mamma sedan! Hon är ett fantastiskt sto som alltid tar väl hand om fölungar, både sina egna och andras. Hon har varit mamma innan och detta årets föl var dödfött så det finns ingen tvilling att ta hänsyn till. Och det bästa utav allt, människorna och deras hästhållning! Ramona som äger stoet är en pärla. Hon har sådan vettig syn när det gäller allt och i princip den enda jag och mamma har träffat som gör så likt oss, i allt. Så det känns tryggt. Och Ramona har ett till sto som ska föla och en granne vars sto och föl ska med på betet sen. Så han kommer gå i en stor skogs hage med ängar och kuperad mark. Och han kommer ha tre st kompisar att rasa omkring med. Och allt känns helt fantastiskt! Förstår ni hur bra detta har blivit? Jag börjar åter igen tro på under och mirakel.
Hittar jag bara min drömhund så är allt färdigt. Då är vi på rätt köl igen..!

Nero och hans mamma Hottan (Hot Life)

Är det inte underbart?

Tredje gången gillt!

Fölis hemma. Heter kanske Alinero och Nero till vardags. Han behöver mat var tredje timme, så jag är trött. Söker ny amma, ännu ingen framgång. Han äter dock som en riktig prins, så det behövs inte truga eller så. Skönt! Helga har hela tiden sagt att hon tar han om honom och igårkväll var han med henne i boxen en stund. Det gick super, fast Helga kom fram till att box fick han ha egen, men i hagen var det inga problem att ta hand om honom. Så han står nu i böxen bredvid Helgas och dom snusar på varann genom gallret.
Jag har inte hittat någon ny hund, så letar fortfarande på den fronten också. Men jag har numera ingen aning om vad jag letar efter direkt, men det är väl som dom säger i Tsatsiki, Morsan och Polisen. "När den rätte dyker upp säger hjärtat till, och då får huvudet säga vad det vill". Så jag kör på det, dock säger ju huvudet till om det är helt fläng hundval till mitt liv och mina ambitioner. Men å andra sidan, en sådan hund blir jag nog inte kär i. Så det var ju inget problem i slutändan. Bra.

Och Ingvor, (min trognaste läsare och kär vän till familjen) din paj var fantastisk god och ditt sällskap berikade oss med ny energi och en hel dos jävlar annamma. Det är tur att du finns och tar han om oss, för utan dig hade det säkerligen gått väldigt tokigt med mor min och mig. Och har du vägarna förbi så får du jätte gärna svänga hit, för jag saknar dig och allt du står för. Positiviteten är slående och välbehövd..!
Du är underbar!

Några ord på vägen, var glada för det ni har! Det är mycket som kan hända på kort tid som ändrar på så mycket och i sådanna lägen är det guld värt att veta att man iaf var innerligt glad för det man hade och inte var missnöjd och ville ha något bättre..

Jag vill bara tacka. För omtanken, värmen och kärleken.

Detta är en efterlysing på en berner sennen tik från Bernerstjärnans Kennel och vidarebefodra gärna detta till alla hundmänniskor Ni kan tänka Er, eller länka på Era hemsidor!

Tindra, som tiken heter, försvann ifrån sitt hem i söndags den 10 maj under eftermiddagen. Konstigt nog har ingen sett henne, varför Sissi nu behöver all hjälp hon kan få.

Polis, radio, varenda gård, kennel och hundpensionat i kommunen är kontaktade, men tyvärr utan resultat. Även veterinärer i närområdet, djurskyddet och djurens vänner.

Om Ni skulle se, höra minsta lilla vänligen kontakta Sissi Hansson på Berner Stjärnans Kennel Tel: 0411 - 420 49 eller Mobil: 0733 - 18 86 95 eller gå in på https://bernerstjarnans.zoomin.se för mer information.

Tindra är snart sju år gammal och en mycket snäll och trevlig tjej!

Tack på förhand,
Sissi Hansson
Bernerstjärnans Kennel

Nu har jag lite tid över och tänkte ge en raport. Kira är tillbaka lämnad. Och det är nog bra. För när jag tänker efter, så alla hennes grejjer som hon visade när hon bodde här (förutom allergi varningen) var inga kul grejjer. Hon vaktade nämnligen mig, så om en annan hund kom nära så högg hon i luften för att hålla dom på avstånd och om jag ingrep i den situationen så tittade hon mig i ögonen och försökte hugga mig i ansiktet. Hmm, där funkade inte riktigt kärlek och positiv förstärkning... Och så var hon så elak mot Boppis. Hon blockerade vägen för Boppan hela tiden, och gjorde utfall om Boppan inte accepterade att hon inte fick vara i samma rum som sin familj. Och när man lämnade henne ensam så var Kira både högt och lågt, på bänkar och bord och stal mat och grejjade.
Och hur positiv jag än har försökt vara ang Kira och bara sett allt hennes bra så insåg jag att det håller inte, det som var. Jag har inte energin eller kunskapen att veta hur jag skulle lösa hennes grejjer då jag aldrig i hela mitt liv har blivitt behandlad så av ett djur. Men jag hoppas att dom hittar en bättre och kunnigare ägare till henne som kan lösa fallet Kira.
Men det absolut värsta med hela grejen är hur dom förra ägarna var. Kvinnan var väldigt taggig mot oss, så mamma ansåg att jag inte fick följa med ifall hon skulle vräka ur sig en massa dumt som jag bara skulle ta åt mig. Så jag fick stanna hemma. Och mamma åkte dit och var medgörlig. Vi hade kommit fram till att vi skulle få 80% av pengarna tillbaka och det var helt okej. Eftersom dom sålde henne för att dom hade fått gå ner i tjänst båda två, så har jag verkligen förståelse för att dom pengarna hade börjat gå åt. Så dom lämnade hunden och så åkte kvinnan och mamma iväg till en postlåda och lade på brevet som innehöll blanketten där jag skrev över ägarskapet på dom. Och så fick mamma en näve pengar och så åkte dom iväg. Det visade sig då att det bara var 50% av pengarna. Och det hade också vart helt okej om dom bara hade sagt någonting. Jag vet att man har det knapert ibland och jag hade haft förståelse om dom sa att det hade blivit oförutsedda avgifter och dom hade verkligen inte mer pengar än så. Men att bara ge en näve pengar och sen åka sin kos det är däremot inte okej. Då blir jag besviken. För dom hade undanhållt en hel del ang Kira som vi fick reda på den bittra vägen. Och redan där blir man lite irriterad och sen det med pengarna. Nej.. Det är inte så man gör när man gör affärer.
Visserligen är jag säker väldigt naiv och godtrogen när det gäller det mesta och dom flesta, och detta är nog ganska vanligt. Men jag blir besviken och irriterad endå!

Och mer då? Jo jag har deltagare nog för en projekt kurs! Så nu planerar jag och skissar på övningar som aldrig förr! Och det är jätte roligt.. Och spännande.!
Men nu ska jag äta lunch och jobba vidare.
Må så gott ni bara kan!